Nu ska det bli lättare att se världen

Din Syn - Wäsby Optik AB

Har nu varit till Din syn i Väsby 3 gånger.
Först synundersökningen, sedan för att erlägga handpenningen på glasögonen, och igår för att hämta ut mina glasögon.
Alla 3 gångerna upplevde jag till 100% hur trevlig personalen och atmosfären där är.

Eftersom jag inte haft glasögon tidigare så har jag inget att jämföra med vad gäller pris och kvalité på glasögonen.
Däremot får jag anledning att uttala mej igen här då jag "gått in" mina progressiva glasögon, och sett hur allt gått med det.
Jag uppmanades av personalen att ge det en vecka eller 2, för att ögonen (och hjärnan) ska vänja sej vid glasögonen, och det ska gå att se skarpt på alla avstånd och sluta "gunga".

Så här långt är jag helnöjd! Och, kan varmt rekommendera andra att besöka Din syn - Wäsby optik, i Upplands Väsby.

Skriv ditt eget omdöme | Tjäna pengar med Rejta

Sponsrad video - "Norge- Upplevelser som får dig att skrika"

Redan på 80-talet pratade jag och sambon om att "åka till Oslo och ta en korv". Det är ju relativt nära bilvägen mellan Stockholm och Oslo.
Men, vi har inte kommit till det ännu.
Däremot har vi, för några år sedan, åkt över dan till Härnösand.
Vi har också åkt över dan till Jättendal. (Mugg) Och, dit vill vi åka igen i sommar.
Vi åkte, sommaren 2010, till Öland flera gånger, bara över dan, då vi skulle ta hand om bodelningen efter pappa.

Så, nu när vi gjort några längre resor på kortare tid (alltså utan att stanna borta över natten) så skulle vi ju faktiskt kunna ta den där resan till Oslo.
Och, då vi ändå åker till Oslo så skulle vi ju lika gärna kunna ta ett par dagar, och se o uppleva Norges storslagna natur.
Jag har ju sett fjordar på bild. Wow! Det vore verkligen häftigt att få uppleva att få vara i den bilden, Live.
Och, kanske också få se en fjordhäst (eller fler) i sin ursprungliga miljö. ;)

Det är ju så nära och ändå så olikt Sverige.
Bara att resa till Härnösand och Jättendal gav mej anledning att dra efter andan då jag såg riktiga BERG utefter vägen. Det var verkligen inte något jag upplevt innan.
Att uppleva naturen i Norge kommer helt klart att få mej att skrika rakt ut! (där kan sambon skriva under)

Jo, en resa till Norge läggs helt klart till i min "bucketlist"!

Mera Curves

:
Igår var jag på Curves för tredje gången.

Det har varit lite svårt senaste tiden att hinna dit i tid, eftersom jobbet med insläpp av hästar dragit ut på tiden då hästar med vårkänslor inte varit såpigga på att gåin.

Curves

Nu har det ju inte precis varit rusning hit till bloggen den senaste tiden. Vare sej av läsare eller av mej. Så, nu kommer lite uppdatering beträffande något som startat och är igång.

Jag har under en tid själv uppmärksammat att jag magrar. Och, jag har fått det berättat för mej av en tjej i stallet.
En annan tjej i stallet har sagt att jag blivit smalare och att jag har tur som andra vill ha, beträffande att bli smala.
Men, då jag magrar är inte det att gratulera – eftersom det är ett tecken på sjukdom.

Jag har Crohn (och har haft i många herrans år, fast fick diagnos ställd för ca 3 år sedan). Pga inflammation i tunntarmen tas inte näringen upp ordentligt. Och, jag får näringsbrist, och tappar i vikt.
Jag har dessutom struma (även detta sedan tonåren, men diagnosen kom först för 3 år sedan). Och, pga detta pendlar min vikt pga sviktande ämnesomsättning.

Jag har också känt ett bra ta att jag blir trött i kroppen vid fysisk aktivitet såsom, promenad, ridning, jobb, pulande i trädgården osv.
Jag klarar inte av att borsta mitt hår utan att få mjölksyra i armarna, dessutom.

För ett par veckor sedan bestämde jag mej för att jag måste göra något för att komma i bättre kondition. Och, eftersom jag känner Sofie, som är dotter till en av delägarna till Curves i Sollentuna, så blev det lättare att ta steget dit.

I lördags var jag på Curves första gången, och fick en fitnessprofil utmätt av Johanna (den andra delägaren).
Hon mätte o vägde mej… Jag vägde 65,3 kg (för ett tag sedan vägde jag 73kg, så jag har verkligen gått ner i vikt)

I måndags var det så dags för mitt första träningspass.
Jag fick skjuts dit, och sambon väntade utanför i bilen (det är bara tjejer som får komma in på Curves)… för jag kan ju fortfarande inte röra mej helt fritt utan mitt “stödhjul”.
Johanna var min PT, och gick igenom alla maskinerna med mej, hjälpte till vid pulstagning var 10:e minut osv, och sedan stretchingen.

Sofie och henne syster var där och tränade, och jag tog lite bilder.

En riktigt rolig kväll. Och, jag vägde mej: 65,9kg (upp 0,6 kg sedan i lördags).

Igår kväll var jag på mitt andra träningspass, då med Sofie som PT (Sofie jobbar där ett par dar i veckan).
Det var bara jag och Sofie där (förutom Johanna och Justin (den enda killen som får komma in) som satt inne på kontoret.
Sofie och jag hade – som vanligt – väldigt roligt.
Då vi sen var på stretchingen kom Sofies mamma och syster.

Jag filmade dom (men missade att spara videon… *suck*).
Vid vägning efter träningspasset visade vågen: 66,6kg (upp ytterligare).

Denna “dramatiska” viktökning kan bero på många faktorer (struman, menscykeln osv) men jag tillåter mej tro att det beror på att jag medvetet äter mera proteiner nu, för att ha att bygga muskler av.

Och, tro nu inte att jag inbillar mej att jag blivit en “bodybuilder”. Nej… när jag säger att jag bygger muskler, så menar jag verkligen just det.
För, jag har i stort sett inga muskler i kroppen. (mer än till att hålla mej upprätt nån stund i taget och röra mej (med smärta) framåt… och ibland bakåt.

Ytterligare ett äventyr på vägen genom livets äventyr.

Ännu en smashvideoblogg

Ännu ett äventyr... eller fler...

Som sagt... Det ena ger det andra. Och, det är ju aldrig så att man verkligen gör bara en sak i taget.
Detta blir en återkommande händelse... och samtalsämnet lär få luftas flera gånger... om det alls ska bli någon resa till Island... och även till England.
För, utan hälsa kommer man ju inte fullt så långt som jag har tänkt mej.

Haka gärna på och videoblogga du med. ;)

VB S01E01

En första introduktion till nya videobloggkanalen och bloggen.

Räds nu icke!
Posta gärna videokommentarer!

Ett första steg är taget

Igår – fredag 8 mars – hörde min isländska väninna av sej via facebook. Jag har känt henne sedan 1986, då hon bodde här i Stockholm.
Det var faktiskt jag som rådde henne (en dag då hon bad om mitt råd i en känslig fråga) att flytta hem till Reykjavik igen. Och, det var jag och sambon som körde henne och hennes föräldrar och syskon (som kommit för att hämta henne) till Arlanda. (foton kommer så snart de är skannade)

Jag sa till henne att flytta hem till Reykjavik för att jag kände att det var det bästa för henne. Skulle jag tagit med i frågan vad som var bäst för mej… så hade jag inte sagt till henne att åka hem. Hon var ju min bästa vän!
Och, det blev riktigt tomt efter henne!

Vi har hållit kontakten, och nu finns vi på varandras vänlistor på facebook.

Hon har varit och hälsat på oss 2 gånger sedan hon flyttade hem.
Här är en video från den senaste gången – juni 2006:

Hon har bett mej många gånger genom åren att komma till Island. Men, många faktorer har stått ivägen. Och, jag har sagt till henne att “om inte förr så kommer jag på ditt bröllop”… Och, där är vi nu!

Igår meddelade hon mej via facebook att i augusti gifter hon sej med sin sambo.

Så, nu börjar resan!

För, det är en bit att ta sej fram till själva Islandsresan:
Ta itu med flygrädslan!
Spara pengar
Fixa hundvakt
Fixa kattvakt
Fixa hästvakt
Jobba på flygrädslan!

Ja… du ser ju själv…! Det blir rätt mycket jobb!

Och, under tiden tickar ju livet på… med alla andra äventyr…

Text, foto och video kommer här att dokumentera denna resa – som blir första steget på resten av mina äventyr i livet.

Ett tips till dej:
Jag gillar interaktivitet!
Så var inte rädd för att använda kommentarsfältet!

Nånstans ska man ju börja...

Egentligen är ju hela livet ett enda äventyr. Och, i detta äventyr dyker det upp äventyr i äventyret... typ...
Eftersom jag inte började blogga då jag föddes... och inte heller då jag första gångerna erfor de hemska panikattackerna... och inte heller då jag började på min väg tillbaka till livet... Så börjar jag IDAG!!!
För, den bästa dagen att plantera ett träd är för 50 år sedan. Den näst bästa dagen är idag! ;)
Så... Nu kör vi!!!